Polkagrisens historia

Amalia Eriksson var en kvinna som bodde i Gränna. När hennes make dog blev livet tufft och hon var tvungen att generera en extra inkomst vid sidan av sitt huvudsakliga arbete som piga. Det var då idén föddes om att tillverka och sälja små karameller, även så kallade "grisar" vilket man kallade dåtidens smågodis. En dag när Amalias dotter Ida blev sjuk och hade förkylning, tillsatte hon pepparmintolja i sina sockerkarameller i hopp om att lindra Idas symtom, eftersom man på den tiden trodde att pepparmint hade medicinska egenskaper.

Efter att ha experimenterat med pepparmintoljan i sina sockerkarameller, upptäckte hon att den resulterande polkagrisen var så läcker och populär att hon började sälja den som godis istället för medicin. Denna nya skapelse blev en omedelbar hit bland lokalbefolkningen i Gränna och hon började tillverka och sälja sin polkagris på marknader runt om i landet. Innan hon kunde börja sälja sin polkagris, var hon tvungen att söka tillstånd hos magistraten i Jönköping, vilket hon sedermera fick år 1859.

Amalia Eriksson blev känd över hela landet för sin uppfinning av polkagrisen, detta eftersom hon var en självlärd entreprenör, och drev ett framgångsrikt företag som kvinna vilket var mycket sällsynt för denna tiden. Idag är polkagrisen en välkänd symbol för Sverige och en populär godis både nationellt och internationellt. Gränna är känd som "Polkagrisstaden" och är hem till flera affärer och fabriker som tillverkar polkagrisar i olika smaker och former. 

Än idag tillverkas våra polkagrisar på samma vis som Amalia lade grunden för år 1859, något som vi på Almas Polkagriskokeri är mycket stolta över!